17/6-09
Usch jag gillar inte detta datumet allt för mycket..
För exakt ett år sedan hade min farmor somnat in vid denna tiden. Det har varit ett tungt år. Vad man än gjort och firat så har man blivit påmind om henne. Julafton, födelsedagar och andra högtider som vi firade tillsammans.
Var uppe på vinden idag och skulle leta efter kläder till en maskerad som jag ska på. Där hittade jag dina gamla kläder som jag alltid fick prova när jag var liten, skor och smycken som var mina favoriter. Jag hittade även en handduk som det stod "farmor" på som du fått utav Maja och mig som du inte hade använt.. Det känns tungt att se dina saker hos oss ist för hemma hos dig i Kallinge.
Varje gång jag är i Kallinge eller åker vägen upp känns det som jag ska upp och hälsa på dig. Visa vad jag lärt mig för något nytt under dagarna då vi inte träffats eller ut och leka på gräsplätten och lekparken precis utanför ditt. Att busa med andra folk på vår egen bekostnad hade vi inget emot alls. Våra gömställen finns fortfarande kvar och det kommer dem alltid att göra.
Du var kvarterets lilla egna farmor här hemma. Majas kompisar såg dig också som en farmor då du tog med dem till olika ställen och ville alla mer än väl..
Varje gång man träffar dina kompisar nu och man får höra, "ja, hon var så stolt över Maja och dig. Ni betydde allt för henne och hon berättade alltid för oss om er och vad ni hittat på." Varje gång som jag får höra detta blir jag så otroligt lycklig och ledsen på samma gång. Lycklig för att man blir påmind utav andra om våra kärlek och ledsen för att den tiden är över. Det har varit jobbigt att intala sig själv att vår tid faktiskt är över. Den är otroligt saknad och det kommer den alltid att vara. För jag skulle kunna göra vad som för att få träffa dig igen och vara den "lilla" Malin som återigen sitter i ditt knä med knytnäven runt ditt halsband..
/M!
