Nytränad
Torsdag idag och i mon är det fredag och det betyder att det är heelg:) Gud vad skönt att få sova en aning längre på morgonen^^ Som igår har jag fortfarande ingen lust att ta upp plugg böckerna så jag hade faktiskt tänkt att skriva ner en berättelse här i min blogg som hamnar om två flickor som träffade för första gången för ungefär exakt tre års sedan. Luta er tbk och njuut :)
Där va mitt lilla brev till min bästa kompis.
(Tackar också Oscar som gjorde bilden till mig. Visst är han duktig? Tusen tack (: )
Nehe klockan tickar iväg och det är snart läggdags:)
I mon går jag bara till 12.25 sen blire K-na med Mor!
Ha det kalas allt folk!
/M!
Det va en gång två blonda tjejer som hade samma instresse (iaf för några års sedan) nämligen dans. Jag kom som en nykomling till ett dansställe som kallade sig för dansverksta'n som ligger här i Ronneby.
Jag tyckte det va riktigt roligt och jag trivdes bra i gruppen.
Träningarna va roliga men jag tyckte inte att dom gav mig så mkt. För dansen hade jag redan sen gymnastiken som jag också gick på tre gånger i veckan.
Men iaf, på träningarna kände jag att det fanns EN svart blick som stirrade på mig hela tiden, och det va den andra flickans. Vi blängde nog lika surt på varandra och verkligen ogillade varandra!
Uppvisningen kom och efter det slutade denna flickan.. Jag hade ändå velat få lite kontakt med henne för bakom den där svarta blicken kände jag på mig att det fanns något gott också:) Men helt plötsligt va hon bara putts väck!
Åren gick och det va dags för en fotbollstunering bland alla 6orna i Ronneby för att mötas. Förvånad som jag va, så ser jag helt plötsligt denna flickan igen och började att bli fundersam på om hon kom ihåg mig ifrån dansen.. Men det va iaf våran tur att möta dom och bara några minuter in på matchen får jag en spark rakt på vaden som gjorde att jag inte kunde gå på en vecka efter.
Gissa vem den sparken va ifrån? Just det ja, flickan.. Jag tänkte, oj hon ogillar mig verkligen:O
Vi skulle tacka varandra för matchen och efter det kom hon fram och sa faktiskt förlåt.. Och sen försvan hon igen.
Jag började 7an och det va dags för våran första spanskalektion med 7A..
Och där sitter hon IGEN. Som om hon va en ängel och visste precis vart jag skulle och följde mig i varje steg jag tog. Jag undrade fortfarande om hon kände igen mig vilket som visades att hon inte gjorde..
Efter några veckor och att nästan ha platserna bredvid varandra på spanskan började vi koppla varandra och det visade sig att denna flickan va faktiskt ganska trevlig. Det va juh det jag sa, bakom den svarta blicken fanns det något gott..
Efter någon månad i skolan skulle vi för första gången hitta på något.
Hon kom in till stan och jag mötte upp henne på Lindex. Efter en liten, liten, kort runda på stan begav vi oss hem. Allt jag minns ifrån den dagen va att vi slängde oss i en stooor lövhög som fanns på våran baksida.
Det va dags för henne att bli hämtad och jag följde henne ner till vägen..
Det dröjde ungefär till höstlovet och det va min tur att komma hem till henne..
Stelt som det va skulle hon ner och hämta saft och kexchocklad. När hon va påväg upp i den branta trappan hör jag att hon tappar glaset fullt med saft i, och det slutade med att vi fick skura golvet.
Vi satte oss i rummet och det blev en såndär "pinsam" tystnad. Tillslut slänger hon ur sig:
- Dom där speglarna ska upp på väggen.
Jag svarar:
- Jaha, ja det blir nog fint.
Och sen går det över till tystnade igen. Vi bestämmer oss för att åka in till stan och ta oss en fika på contan och det va precis vad vi gjorde. Äppelpaj blev det.
Och under ett och två år kom vi varandra otroligt nära. Vi åkte med varandra på resor hit o dit och ringde nästintill varje dag.
Nu tre år senare, är kontakten fortfarande lika stark och jag är så otroligt lycklig.
De här 3 åren ha varit de bästa åren i mitt liv. För när livet ha varit helt upp o ner så har jag alltid vetat att jag kan vända mig till din sida och veta att du alltid ha något klokt svar på min fråga.
Jag hoppas att du känner att jag finns vid din sida också..
I somras hade vi båda en likadan och tuff period, nämligen att min farmor och din farfar gick bort nästan precis samtidigt. 1 vecka emellan eller något i den stilen och jag kommer ihåg hur vi hjälpte varandra igenom det tillsammans! Du visste vart jag fanns och jag visste vart du fanns.. Nämligen ett telefonsamtal borta och sen va vi på plats hos varandra 10 minuter senare.
Just nu har jag beskrivit världens underbaraste kompis och hur en vänskap ska vara. Och som den ängeln du är visste jag att du någon gång skulle komma tillbaka till mig. Och jag har inga ord som beskriver min kärlek till dig som min bästa vän.
Jag har bara en bästa vän och det är du EMILIA!
Ingen annan kommer att kunna ta den platsen du har i mitt hjärta, för så stark vänskap som vi ha bildat nu i tre år så är det helt omöjligt.
Jag klarar mig inte utan dig, så är det bara!!
Jag älskar dig!
Din vän Malin :)
<3
Jag tyckte det va riktigt roligt och jag trivdes bra i gruppen.
Träningarna va roliga men jag tyckte inte att dom gav mig så mkt. För dansen hade jag redan sen gymnastiken som jag också gick på tre gånger i veckan.
Men iaf, på träningarna kände jag att det fanns EN svart blick som stirrade på mig hela tiden, och det va den andra flickans. Vi blängde nog lika surt på varandra och verkligen ogillade varandra!
Uppvisningen kom och efter det slutade denna flickan.. Jag hade ändå velat få lite kontakt med henne för bakom den där svarta blicken kände jag på mig att det fanns något gott också:) Men helt plötsligt va hon bara putts väck!
Åren gick och det va dags för en fotbollstunering bland alla 6orna i Ronneby för att mötas. Förvånad som jag va, så ser jag helt plötsligt denna flickan igen och började att bli fundersam på om hon kom ihåg mig ifrån dansen.. Men det va iaf våran tur att möta dom och bara några minuter in på matchen får jag en spark rakt på vaden som gjorde att jag inte kunde gå på en vecka efter.
Gissa vem den sparken va ifrån? Just det ja, flickan.. Jag tänkte, oj hon ogillar mig verkligen:O
Vi skulle tacka varandra för matchen och efter det kom hon fram och sa faktiskt förlåt.. Och sen försvan hon igen.
Jag började 7an och det va dags för våran första spanskalektion med 7A..
Och där sitter hon IGEN. Som om hon va en ängel och visste precis vart jag skulle och följde mig i varje steg jag tog. Jag undrade fortfarande om hon kände igen mig vilket som visades att hon inte gjorde..
Efter några veckor och att nästan ha platserna bredvid varandra på spanskan började vi koppla varandra och det visade sig att denna flickan va faktiskt ganska trevlig. Det va juh det jag sa, bakom den svarta blicken fanns det något gott..
Efter någon månad i skolan skulle vi för första gången hitta på något.
Hon kom in till stan och jag mötte upp henne på Lindex. Efter en liten, liten, kort runda på stan begav vi oss hem. Allt jag minns ifrån den dagen va att vi slängde oss i en stooor lövhög som fanns på våran baksida.
Det va dags för henne att bli hämtad och jag följde henne ner till vägen..
Det dröjde ungefär till höstlovet och det va min tur att komma hem till henne..
Stelt som det va skulle hon ner och hämta saft och kexchocklad. När hon va påväg upp i den branta trappan hör jag att hon tappar glaset fullt med saft i, och det slutade med att vi fick skura golvet.
Vi satte oss i rummet och det blev en såndär "pinsam" tystnad. Tillslut slänger hon ur sig:
- Dom där speglarna ska upp på väggen.
Jag svarar:
- Jaha, ja det blir nog fint.
Och sen går det över till tystnade igen. Vi bestämmer oss för att åka in till stan och ta oss en fika på contan och det va precis vad vi gjorde. Äppelpaj blev det.
Och under ett och två år kom vi varandra otroligt nära. Vi åkte med varandra på resor hit o dit och ringde nästintill varje dag.
Nu tre år senare, är kontakten fortfarande lika stark och jag är så otroligt lycklig.
De här 3 åren ha varit de bästa åren i mitt liv. För när livet ha varit helt upp o ner så har jag alltid vetat att jag kan vända mig till din sida och veta att du alltid ha något klokt svar på min fråga.
Jag hoppas att du känner att jag finns vid din sida också..
I somras hade vi båda en likadan och tuff period, nämligen att min farmor och din farfar gick bort nästan precis samtidigt. 1 vecka emellan eller något i den stilen och jag kommer ihåg hur vi hjälpte varandra igenom det tillsammans! Du visste vart jag fanns och jag visste vart du fanns.. Nämligen ett telefonsamtal borta och sen va vi på plats hos varandra 10 minuter senare.
Just nu har jag beskrivit världens underbaraste kompis och hur en vänskap ska vara. Och som den ängeln du är visste jag att du någon gång skulle komma tillbaka till mig. Och jag har inga ord som beskriver min kärlek till dig som min bästa vän.
Jag har bara en bästa vän och det är du EMILIA!
Ingen annan kommer att kunna ta den platsen du har i mitt hjärta, för så stark vänskap som vi ha bildat nu i tre år så är det helt omöjligt.
Jag klarar mig inte utan dig, så är det bara!!
Jag älskar dig!
Din vän Malin :)
<3
Där va mitt lilla brev till min bästa kompis.
(Tackar också Oscar som gjorde bilden till mig. Visst är han duktig? Tusen tack (: )
Nehe klockan tickar iväg och det är snart läggdags:)
I mon går jag bara till 12.25 sen blire K-na med Mor!
Ha det kalas allt folk!
/M!
Kommentarer
Trackback
